< Tilbake til oversikten

En liten själ talar med Gud

#1

Fedonisten sa for siden:

En gång, före den tidlösa tiden, var det en liten själ som sade till Gud: Jag vet vem jag är! Gud svarade henne: Åh, det är ju underbart! Vem är du då?

Den lilla själen ropade: Jag är ljuset! Och på Guds ansikte strålade det vackraste leendet. Du har rätt bekräftade han, du är ljuset. Då blev den lilla själen överlycklig, för hon hade just upptäckt vad alla själarna i Himmelen vill upptäcka. Oj! Sade den lilla själen, det är ju toppen!

Fast snart var det inte nog för den lilla själen att veta vem hon var. Hon blev orolig djupt inne i sig själv och ville nu vara den som hon var. Så hon gick nu åter till Gud. Förresten är det ingen dålig idé att vända sig till Gud, när man vill bli det man egentligen är. Och hon sade: När jag nu vet vem jag är, skulle jag då inte också kunna få vara den jag är? Och Gud svarade: Du menar, att du vill vara den, den du redan är för länge sedan?

Jo, sade den lila själen: Det är ju en skillnad om jag bara vet vem jag är eller om jag verkligen är det, jag vill känna hur det är att vara ljuset! Men du är ju ljuset, sade Gud igen och log. Men den lilla själen jämrade sig: Ja, men jag vill ju veta hur det känns, att vara ljuset! Gud skrattade lite. Jaha, det skulle jag kunna tänka mig. Du har alltid varit lite äventyrlig, svarade han. Då finns det bara en sak och hans ansikte blev allvarligt. Vad då? frågade lilla själen. Det finns inget annat än ljus. Jag har ingenting annat skapat än det vad du är. Därför är det inte lätt för dig att blir den du är. För det finns ingenting som inte är som du. Vad? Den lilla själen var ganska förvirrad. Föreställ dig det så här, sade Gud, du är som stearinljusets sken i solen. Och så är det ju också. Och bredvid dig finns många miljoner levande ljus, som gemensamt bildar solen.

Men solen vore inte solen om inte du fanns. Bara med ett ända ljus mindre vore solen inte längre solen, för den kunde inte stråla lika ljus.

Den stora frågan är. Hur kan du upptäcka att du är ljuset om du är helt omsluten av ljus?

Då blev lilla själen lite kaxig. Du är ju Gud, hitta på nåt. Det har du rätt i, sade Gud och log igen. Jag har redan kommit på nåt. Eftersom du är ljus och du kan inte känna igen dig, när allting omkring dig är ljus, skall vi omge dig med mörker.

Vad är mörker? ropade den lilla själen. Gud svarade: Mörkret är det du inte är. Kommer jag att vara rädd för det? Ville den lilla själen veta. Bara om du vill vara rädd, svarade Gud. Det finns överhuvudtaget ingenting du behöver vara rädd för, om du inte vill. Vet du, alla de rädslor hitta vi bara på. Oj! Den lilla själen nickade förstående och kände sig genast bättre.

Sen förklarade Gud att ofta måste man först uppleva motsatsen till det man önskar uppleva. Det är en stor present, sade han, för utan motsatsen skulle du aldrig förstå hur någonting verkligen är. Du skulle inte veta vad värme är utan kyla, inte uppe utan nere och inte snabb utan långsam. Du kan inte förstå höger utan vänster, inte här utan där och inte nu utan senare. Om du är omgiven av mörker, avslutade Gud, knyt inte näven och höj inte din röst mot mörkret. Var hellre ett ljus i mörkret istället för att vara arg på det. Då kommer du att veta vem du är och alla andra kommer också att veta det. Låt ditt ljus stråla för att andra kan se att du är någonting speciellt. Menar du verkligen att det är ok om de andra kan se att jag är någonting speciellt? Självklart! Gud log. Det är till och med helt ok. Men kom alltid ihåg: att vara något speciellt är inte att vara bättre. Var och en är något speciellt, var och en på sitt sätt. De flesta har glömt det. Först när de känner att det är ok för dig att vara något speciellt kommer de att förstå att det är också ok för dem. Hej! Ropade den lilla själen och dansade, hoppade och skrattade full av glädje. Jag kan alltså få vara så speciell som jag vill! Ja, och du kan börja med det genast sade Gud och dansade, hoppade och skrattade med den lilla själen. På vilket sätt vill du vara speciell? Hur menar du på vilket sätt? frågade den lilla själen. Det förstår jag inte. Jo, att vara ljuset betyder att vara någonting speciellt och det kan betyda väldigt mycket. Det är någonting speciellt med att vara vänlig, att vara mjuk, eller att vara kreativ och att vara tålmodig. Kommer du på något annat hur man kan vara något speciellt.

Den lilla själen satt en stund helt stilla, sedan ropade hon: Ja, jag vet ganska många saker hur man kan vara något speciellt. Det kan vara någonting särskilt att var hjälpsam eller hänsynsfull och det är någonting speciellt att dela med varandra . Ja, sade Gud. Och allt det kan du vara och det på en gång - eller också bara en del av det. Det är den sanna betydelsen av att vara ljuset.

Jag vet, vad jag vill vara! Den lilla själen var så lycklig. Jag vill vara den delen av det speciella, som man kalla för förlåtelse. Att förlåta, är det inte något speciellt? Oh ja, försäkrade Gud den lilla själen, det är något mycket speciellt! Ok, det är det jag vill vara, jag vill vara förlåtelse. Jag vill uppleva mig som förlåtelse. Bra, sade Gud. Men det finns en sak till som du måste veta. Den lilla själen blev så småningom lite otålig. Alltid när det finnas nya svårigheter. Vad då? Suckade hon. Det skulle inte finnas någon som du skulle förlåta. Ingen? Den lilla själen kunde nästan inte tro det. Ingen, upprepade Gud. Allting jag skapade är fullkomligt. Det finns inte en enda själ i hela min skapelse som är mindre fullkomligt som du. Titta bara omkring dig.

Då såg den lilla själen, att många andra själar hade samlats omkring dem. De har kommit från alla håll i himmelriket. De hade nämligen hört att den lilla själen hade ett särskilt samtal med Gud, och alla ville höra vad de två pratade om.

När den lilla själen tittade på alla dem oräkneliga själar, fick hon inse att Gud hade rätt. Ingen av dem var mindre vacker, mindre strålande eller mindre fullkomlig än hon själv. De andra själarna var så underbara, deras ljus strålade så stark, att den lilla själen nästan inte kunde titta dit.

Vem av dem vill du nu förlåta? Frågade Gud. Oj, det blir ju inte roligt, mumlade den lilla själen för sig. Jag vill erfara mig som någon som förlåter. Jag skulle så gärna vilja veta hur man känner sig denna del av det speciella. Och så lärde sig den lilla själen, hur det känns att vara ledsen.

Men då kom det fram från den stora församlingen en vänlig själ. Hon sade: Var inte ledsen nu, jag vill hjälpa dig. Verkligen? Sade den lilla själen. Men vad kan du göra för mig? Jag kan föra någon till dig, som du kan förlåta! Är det sant? Ja, det är säkert, den vänliga själen log. Jag kan komma in i ditt nästa liv på jorden och göra någonting mot dig, för att du kan förlåta mig. Men, varför vill du göra det för mig? Du är ju ett fullkomligt väsen. Dina vibrationer är så höga, ditt ljus så strålande. Varför skulle du sänka dina vibrationer så att ditt ljus blir mörkt och tätt. Du är så ljus, att du kan dansa på stjärnorna och med tankens hastighet röra dig genom himlen. Varför skulle du göra dig så tung, för att kunna göra mig illa i mitt nästa liv?

Helt enkelt! För jag älskar dig, sade den vänliga själen. Det svaret förvånade den lilla själen. Du behöver inte vara förvånad, sade den vänliga själen. Du har gjord samma sak för mig med. Kommer du inte ihåg? Vi har redan ofta dansad med varandra. Ja, du och jag. Vi har lekt med varandra genom alla tider och på många platser. Du har det bara glömt. Vi båda har redan varit allt. Vi har varit ner och upp, vi har varit höger och vänster. Vi har varit här och varit där, vi har varit i nuet och i sedan. Vi har redan varit man och kvinna, och vi har varit bra och dålig - båda har vi varit offret och skurken. På så sätt kommer vi om och om igen att träffas och hjälpa varandra att uttrycka det vad vi verkligen är. Och därför, förklarade den vänliga själen, kommer jag in i ditt nästa liv på jorden för att vara skurken. Jag kommer att göra dig väldig illa, och sedan kan du uppleva dig som någon som förlåter.

Men vad kommer du att göra? Den lilla själen blev lite orolig. Vad kan bli så förskräckligt? Oh, sade den vänliga själen med ett leende, vi kommer nog på någonting. Sen blev den vänliga själen mycket allvarlig, och sade med en mjuk röst: Vet du, med en sak hade du rätt. Med vad då? Ja jag måste gå väldigt långt ner med min energi och blir mycket tungt, för att kunna göra dig så fruktansvärt illa. Jag måste lotsas vara någon som jag inte är. Därför måste jag be dig om en tjänst.

Du kan önska dig vad du vill! Sa den lilla själen hoppande och sjöng Hurra, jag kommer att förlåta! Jag kommer att förlåta!" Då märkte den lilla själen att den vänliga själen blivit väldigt tyst.

"Vad är det? Vad kan jag göra för dig?" Frågade den lilla själen.

"Du är verkligen en ängel, om du vill göra den här hemska saken för mig!" Då blandade sig Gud i själarnas samtal: Självklart så är denna vänliga själ en ängel! Varje väsen är en ängel! Tänk alltid på det här: Jag har alltid enbart sänt dig änglar!

Den lilla själen ville ju så gärna uppfylla den vänliga själens önskan och frågade ännu en gång: Säg äntligen, vad jag kan göra för dig?

Den vänliga själen svarade: I det ögonblick, när vi träffas på jorden och gör det grymma mot dig - och det ögonblicket, när jag gör det värsta du kan föreställa dig, alltså i det ögonblicket ... Ja? Frågade den lilla själen, ja? Den vänliga själen blev ännu tystare.

Tänk på vem jag verkligen är! Oh, det skall jag verkligen göra! Ropade den lilla själen. Det lovar jag dig! Jag kommer alltid att minnas dig, så som jag ser dig här och nu! Bra! Sa den vänliga själen. Vet du, jag är tvungen att förställa mig, så att jag glömmer mig själv.

Om du inte minns mig som jag verkligen är, då kommer inte heller jag ihåg det för en mycket lång tid. Om jag glömmer, vem jag är, kan det hända att även du glömmer vem du är. Då är vi förlorade båda två. Då behöver vi ytterligare en själ som kommer in i våra liv och påminner oss vilka vi verkligen är. Men den lilla själen lovade än en gång: Nej, vi kommer inte att glömma vilka vi är! Jag skall komma ihåg dig! Och jag kommer att vara mycket tacksam att du ger mig den stora gåvan den gåvan att jag får erfara, vem jag verkligen är.

Och så slöt de båda själarna sitt avtal. Den lilla själen gick in i ett nytt jordeliv. Hon var helt upprymd i att hon var det ljuset, som var så speciellt, och hon var så glädjefull att hon fick vara den delen av det speciella som heter förlåtelse. Hon väntade otåligt på att kunna uppleva sig själv som förlåtelse och på att få tacka den andra själen för att hon möjliggjorde denna erfarenhet.

Den lilla själen kom ihåg, i varje ögonblick i detta nya liv, närhelst en ny själ dök upp, om hon kom med glädje eller sorgsamhet, särskilt när hon kom med sorgsamhet -, vad Gud en gång givit henne med på vägen:

Tänk alltid på, hade Gud sagt med ett leende, jag har enbart sänt änglar till dig!
[color=#006400][/color]
[right]Av Neale Donald Walsh
[/right]


#2

HP sa for siden:

Takk Fedonisten!
Kjempebra budskap! :)

Skulle gjerne lest dette på orginalspråket da... Ble sprø av svensken.... :rolleyes: Ikke lett å være til stede når du har Astrid Lindgren masende i hodet, og bilder fra kathult flygende over netthinnen... :p (Også jeg som inbiller meg at jeg ikke er visuell... :cool: )

Noen som har den liggende, eller vet hvor?


Lavkarboforumet er i en flytteprosess, denne versjonen av Lavkarbo.no er fortsatt under utvikling. Hvis du vil svare i tråden, så kan du gjøre det her.