Du har fått så mange godord for denne boka på den korte tiden du har vært her, så jeg velger å la de andres ord stå for rosen av de gode delene. Jeg vil heller helle vann på fettbålet og trekke frem det jeg ikke likte så godt.
Boka er ubrukelig som oppslagsverk. Vil jeg finne frem til en spesifikk uttalelse om noe så må jeg huske sånn omtrent hvor det sto, og lete meg fram. Mangel på kildehenvisning er også et stort minus. Men, du ville skrive boka på denne måten, og sånn ble den. Det som da blir problemet er at du ikke er konsekvent. Du blander "før", "underveis" og "etter" i en salig røre, og da er det ikke lett å følge med i hvilken fase du befinner deg. På en side sier du at du ikke beveger deg i det hele tatt, på den andre er det plutselig fantastisk med frisk luft og mosjon. Blant annet.
Feil i oversettelsen, skrivefeil og andre skjønnhetsflekker er litt pinlig, når man ønsker å fremstå som en seriøs forfatter. (Du kan vel strengt tatt ikke lastes for det da, men Jan derimot.... Det står heller ikke hvem som har oversatt boka der man forventer det (om i det hele tatt?), sammen med originaltittel og forlag osv.)
Så til det som jeg reagerte mest på: Jeg er ikke særlig imponert over ditt kvinnesyn. I de innledende kapitlene ante jeg en undertone av nedlatenhet overfor kvinner, mens den kom i fullt monn i kapitlet om kvinner: Kvinner er svakere, mer avhengige av karbohydrater, mindre villige til å legge om kostholdet og trimmer kun ved å sprette rundt i en kjeller. Du valgte å gi et kjapt sammendrag av det du allerede hadde sagt innledningsvis, bare mye, mye tydeligere. Er kvinner så mentalt underlegne at vi trenger å få ting inn med teskje? Det at du hadde lagt ut så mange spørsmål fra kvinner (jeg regner med at du valgte dem ut selv?) bekreftet det jeg så. Hvorfor fremstille oss på en sånn måte? Jeg kjente meg ikke igjen i mange av spørsmålene dine. Det finnes faktisk kvinner som kutter alle karbene tvert av og spiser egg og bacon til frokost som en mann.
EN gang nevnte du urfarmor, ellers var det bare den store, sterke urmannen med klubba si som gikk igjen. Og det spørsmålet om klær du la til selv var bare fullstendig latterlig. Du gjentar igjen og igjen at du baserer denne boken på egne erfaringer. Hvordan i HEITESTE kan du da skrive et kapittel om kvinner? Men, dette representerer vel kvinnesynet til den gjennomsnittlige sekstiårige gubbe.
Et slikt kapittel burde iallefall inneholde et ord eller to om PCOS, som er en meget vanlig lidelse hos overvektige kvinner, og som gjør det vanskelig å bli gravid. Man antar at 10% av den kvinnelige befolkningen i Norge har PCO (Polycystiske ovarier), mens halvparten av dem igjen har PCOS. (Polycystisk ovariesyndrom)
Når det er sagt så vil jeg si at dette bare er de få negative tingene. Boka er ellers glimrende og lettfattelig (til det overdrevne), og jeg er med deg 100%. Har du sett at jeg blogger?
Sånn, da har jeg kritisert en anerkjent forfatter. Man merker at jeg har 40 i feber, ellers hadde jeg aldri turt å skrive noe sånt. Nå lister jeg meg langsomt ut og venter på det store smellet.
:eek: Sånn har ikke jeg oppfattet det i det hele tatt, men som Goggen sier så leser vi nok med forskjellige "briller".
Når det gjelder det med mosjon, så forstod jeg det slik at han ikke trimmet noe særlig under den første vektnedgangen (de første 30-40 kiloene) fordi han var for tung, men etter det begynte han med spaserturer og soppturer osv. Han skriver at han syns det er viktig å få nok lys, at man går seg en tur hver dag for å få sollys, men at det ikke er nødvendig for VEKTNEDGANG, men for helsa. Dette står jo svart på hvitt... :confused:
Kvinnekapittelet fant jeg morsomt og underholdende, tenkte ikke TANKEN på at det var diskriminerende på noen måte. Det at de fleste kvinner foretrekker lette måltider om morgenen, mens menn kan spise biff med bearnaise kl. 6 om morgenen har jeg dessuten alltid hørt før også, i flere år, og jeg tror nok det stemmer. Men du vet, ingen regel uten unntak.
Men for all del, vi har jo alle våre meninger og din mening er jo like verdifull som alle andres. :D :klem:
Interessant. Har ikke lest boken, men hadde tenkt til det. Nå er jeg kanskje ikke lenger så sikker, etter å ha lest Albertines innlegg...
Men nei, jeg skal ikke la sånt komme i veien for meg. Jeg begynte tross alt på Atkins på et tidspunkt da "alle" sa det var latterlig å tenke at man måtte spise fett - og enda mindre at man måtte spise fett for å gå ned i vekt..
Venter spent på å se svaret fra Skaldeman nå jeg da... mener å huske at noe av dette har vært opp til diskusjon før... og da ble det litt hett her inne... :rolleyes:
Är det något jag ska svara på? Jag har inte läst vad det handlar om ännu men jag ska ta en titt efter lunch. Är det någon som är kritisk så ska ni veta att jag välkomnar kritik. Det finns många olika vägar. Allt som fungerar är rätt och jag har beskrivit vad som fungerar för mig. Det har visat sig fungera för alla män som hört av sig och för tre av fyra kvinnor. Jag är ganska nöjd med den statistiken.
Du trenger ikke svare på noe, Sten Sture. Dette var bare tanker som slo meg da jeg leste boka. Som helhet er den veldig bra, den setter spørsmål ved så mange viktige ting og kommer til å bli et fantastisk verktøy for mange som har slitt med overvekt i årevis. Boka kommer også til å bli en stor tankevekker for mange som har trodd at kaloritelling er den eneste veien til målet. Jeg er i allefall overbevist! Seks kilo på elleve dager er vel kanske litt mye, men det fyker en god del vann i starten.
Nå vil jeg ikke kalle deg kritisk, Albertine, slik jeg ser det har du kommet med en rekke gode og konstruktive tilbakemeldinger som kan bidra til at en forfatter kanskje kan bedre sin måte å legge frem budskapet sitt på neste gang man utgir en lignende bok. Det var ikke mere enn det jeg egentlig mente.
Men jeg mener å huske at det var en ganske så opphetet debatt for en tid siden bl.a. om det der med referanser mv, noe som førte til at Ziggy sluttet her på lavkarbo.no, det var det som var bakgrunnen for rolleyesen.
Jeg kommer ikke til å forsvinne herfra da, fordi jeg ikke er noe god til å debattere. Faktisk så trekker jeg meg oftest unna konflikter, og jeg er helt målløs over at jeg turde å skrive dette i går. Som regel sitter jeg bare i en krok uten mot til å si mine meninger...
Er helt enig i hva du skrev Albertine!:)
Boken gir en flott beskrivelse av Skaldemans vektnedgang,- og den er jo fantastisk,- men boken er ikke noe oppslagsverk.:rolleyes:
Jeg reagerte også på det lange kvinnekapitelet som jeg mer eller mindre bare hoppet over! :p
Leste derfor boken bare som en fantastisk fortelling om en utrolig målrettet mann,- og selvsagt er den en tankevekker for alle dem med fettfobi.;)
HEI
Konstruktiv kritikk og tilbakemeldinger er både forlag og forfattere takknemlige for. Vi fikk litt knapp tid før deadline (som vi ikke kunne utsette på grunn av forfatterbesøk, lansering og arrangementer i bokhandel) og skulle gjerne lest grundigere korrektur.
Nå har vi gått igjennom en gang til, som dere vet er førsteopplaget nesten helt utsolgt og et nytt er i trykken.
Dersom noen har sett helt konkrete ting dere har reagert på, så gi meg for all del beskjed. (2. opplaget er kjørt, men vi håper da at dette blir en bestselger som varer over tid, og at det kommer et nytt opplag senere?!)
Personlig så synes jeg kanskje boken ble litt lang, men for "folk flest" så må fettbudskapet gjentas og gjentas; vi vet jo alle hvor godt dette sitter i ryggraden til de som er redd for fett!)
Indeksering hadde vært en fordel for leserne - ingen tvil om det.
Ettersom det svenske forlaget ikke hadde gjort dette så tok vi oss ikke jobben, det hadde også litt med å gjøre at hvis boken skulle lages større så hadde vi ikke rukket deadline ...
Bra, Albertine! När den norska utgåvan är putsad får vi väl översätta boka tillbaka till svenska!
Några ord om ditt inledande mail. Det blir säkert en smula långt, men det är det sista jag har tid att skriva på ett tag.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är ett trevligt mail och jag är glad för dina synpunkter. Jag tycker inte alls att de är särskilt kritiska. Det visar bara hur olika vi upplever saker och ting.
Den bok du har läst är inte den bok jag har försökt att skriva. Jag tar gärna på mig ansvaret för det. Det finns stora skillnader mellan kvinnor och män och dessa skillnader illustreras ovanligt väl när det kommer till viktminskning. Jag har berört dessa skillnader försiktigt i min bok. Jag vet nu att de är ännu större än vad jag trodde för ett par år sedan.
Jag ska ha dina synpunkter i åtanke när jag skriver färdigt min kvinnobok senare i år. Detta är ett laddat område och jag kommer att dra på mig kritik hur jag än skriver.
Nu släpper jag ditt mail ett ögonblick och pratar en smula om vad jag upptäckt under mina kontakter med ett par tusen viktminskare som följer min bok. Jag vet inte om jag motsäger min bok nu, men detta är vad jag lärt mig sedan jag skrev den och det är ingenting som ska sopas under mattan.
Enkelt uttryckt så finner sig många män väl till rätta med principiella resonemang och tillämpar mina principer utan större problem i sin vardag. Många tycks ha ett manligt umgänge och det är uppenbart att de inte stöter på något större motstånd i sin bekantskapskrets när de presenterar sin nya mathållning. (En del får höra att de ska dö, men det tycks de ta med fattning...)
För kvinnor är det ofta svårare. De tycks ha en närmare kontakt med sina väninnor, än vad män har med män. Eller åtminstone en annan typ av kontakt. Det gör det svårare att framstå som avvikande. Det ligger inget nedvärderande i detta konstaterande. Jag bara rapporterar vad jag hör.
Dessutom har män och kvinnor olika angreppssätt. Många kvinnor skriver till mig med förfrågningar. Jag svarar och åtskilliga skriver på nytt och ber om en matsedel, inte om ännu fler principer. Det är ytterligt ovanligt att en man gör detta.
Varför det är så kan man spekulera om.
MIn bok är i första hand skriven för män. På förlagets inrådan har jag kompletterat med en del texter som riktar sig särskilt till kvinnor. Boken är skriven för ungefär två år sedan och på den tiden hade jag bara haft kontakt med ett par hundra kvinnliga viktminskare. Min kunskap var alltså begränsad. Våren 2007 kommer jag ut med en speciell bok för kvinnor. Där tar jag tillvara de erfarenheter jag fått efter de senaste årens kontakter med tusentals kvinnor. Som ett resultat kommer den boken att vara upplagd på ett helt annat sätt.
Sten Sture
PS
När det gäller referenser så ska jag nog föra till ett block sådana i framtida upplagor. Inte för att jag tycker att det spelar någon roll, jag litar mer på verkligheten. Men det kan hjälpa till att tysta kritiker. Jag fick en bunt intressanta, nytillkomna studier häromdagen från den svenska läkaren Uffe Ravnskov. Det handlar om nio kontrollerade studier där man jämfört en diet med ett lågt innehåll av kolhydrater och ett högt innehåll av fett med den kolhydratrika kosten som rekommenderats i många år. Samtliga studier visar att den kolhydratfattiga kosten är mer effektiv i bantningsavseende och dessutom har andra hälsomässiga fördelar.
Det är sådana studier som Drevon & CO påstår inte finns. För den som har tillgång till medicinska databaser är det bara att läsa! (Jag har själv inte läst dem, men jag litar på Uffe.)
Brehm BJ, Seeley RJ, Daniels SR, D'Alessio DA. A randomized trial comparing a very low carbohydrate diet and a calorie-restricted low fat diet on body weight and cardiovascular risk factors in healthy women.
J Clin Endocrinol Metab 2003;88:1617-23.
2. Foster GD, Wyatt HR, Hill JO, McGuckin BG, Brill C, Mohammed BS, Szapary PO och andra. A randomized trial of a low-carbohydrate diet for obesity. N Engl J Med. 2003;348:2082-90.
3. Sondike SB, Copperman N, Jacobson MS. Effects of a low-carbohydrate diet on weight loss and cardiovascular risk factor in overweight adolescents. J Pediatr 2003;142:253-8.
4. Samaha FF, Iqbal N, Seshadri P, Chicano KL, Daily DA, McGrory J, Williams T, Williams M, Gracely EJ, Stern L. A low-carbohydrate as compared with a low-fat diet in severe obesity. N Engl J Med 2003;348:2074-81.
5. Meckling KA, O'Sullivan C, Saari D. Comparison of a low-fat diet to a low-carbohydrate diet on weight loss, body composition, and risk factors for diabetes and cardiovascular disease in free-living, overweight men and women. J Clin Endocrinol Metab 2004;89:2717-23.
6. Stern L, Iqbal N, Seshadri P, Chicano KL, Daily DA, McGrory J, Williams M, Gracely EJ, Samaha FF. The effects of low-carbohydrate versus conventional weight loss diets in severely obese adults: one-year follow-up of a randomized trial. Ann Intern Med 2004;140:778-85.
7. Segal-Isaacson CJ, Johnson S, Tomuta V, Cowell B, Stein DT. A randomized trial comparing low-fat and low-carbohydrate diets matched for energy and protein. Obes Res 2004;12 Suppl 2:130S-40S.
8. Yancy WS, Olsen MK, Guyton JR, Bakst RP, Westman EC. A low- carbohydrate, ketogenic diet versus a low-fat diet to treat obesity and hyperlipidemia: a randomized, controlled trial. Ann Intern Med. 2004; 140(10): 769-77.
9. Nickols-Richardson SM, Coleman MD, Volpe JJ, Hosig KW.Perceived hunger is lower and weight loss is greater in overweight premenopausal women consuming a low-carbohydrate/high- protein vs high-carbohydrate/low-fat diet. J Am Diet Assoc 2005;105:1433-7.
Jeg tror det er fysiske forskjeller mellom kvinner og menn også, i måten man går ned i vekt. Det har vært snakk om steinaldermennesket og hva homo sapiens, cro magnon, home erectus etc. har spist gjennom hundretusener av år. I den forbindelse må man huske på at kvinnens kropp er bygd annerledes enn mannens kropp. En kvinne er bygd for å føde barn (enten hun gjør det eller ei), og det er ikke mannen. Hvilke utslag gjorde og gjør dette for kvinnens evne til å forbrenne fett, nyttiggjøre seg det hun spiser etc.? For kvinnens kropp må virke for å kunne ta hensyn til et barn, ellers overlever ikke arten.
En teori jeg har hørt er at PCOS kan være en måte for arten å sikre sin overlevelse i tider med sult. Arten trenger kvinner som ikke går så lett ned i vekt ved sulteperioder, og i slike perioder er kvinner med PCOS MER fertile enn kvinner uten PCOS.
Albertine: Jan og Sten Sture er avhengig av konstruktiv kritikk fra blant annet deg, ellers er det vanskelig å forbedre seg! Dette gjelder jo for oss alle. :)
En annen ting er spørsmålene om graviditet og Skaldemans kost. Han sier at det er fullt mulig å spise sånn og fortsatt ha et fint svangerskap, mens jeg mener at det er skummelt å tenke sånn. Svangerskapet er en naturlig insulinresistent tilstand, sannsynligvis for å sikre at mor går opp i vekt for å ha et fettlager til bruk under amming. Det er grunnen til at så mange får svangerskapsdiabetes med vårt kosthold som er så rikt på sukker. Det blir rett og slett for mye. Jeg tror også at urfarmor spiste ekstra karbohydrater i denne tiden, selv i tider med lite karbohydrater tilgjengelig. De sanket sikkert frosne bær de fant under snøen, eller hadde tørkede bær, nøtter og andre grønnsaker lagret.
Under svangerskap bør man derfor være mindre restriktiv med karbohydratene etter min mening.
Sukk. Man får så mange råd om hva man skal gjøre under svangerskapet, fra både den ene og den andre kanten. Jeg hadde selv et meget vanskelig svangerskap, og svangerskapsdiabetes var det aller minste av problemene. Jeg er derfor forferdet over mange legers anbefalinger vedr. svangerskap. Interesant nok var det fiskegrateng som gav den laveste blodsukkermålingen etter et middagsmåltid, selv med en liten potet og macaroni i. Jeg tror det var blandingen av fisk og masse egg og alt det smeltede smøret jeg lasset på sammen med purreløken. :-) Jeg skjønte aldri hvorfor akkurat dette måltidet var så bra for blodsukkeret da, for spiste jeg kalkun og grønne bønner ble målingen høyere. Nå tror jeg kanskje det kan ha sammenheng med at jeg spiste mer fett med fiskegratengen.
Jeg oppfattet ikke kvinnesynet til Skaldeman negativt.
Han skriver slik han oppfatter kvinner og vektminsking etter å ha snakket med mange kvinner.
Det med klærene er jo også sant.
Jeg er nesten ferdig med boken nå, og jeg anbefaler alle å lese den. Tror vi alle kan lære noe av Skaldeman uavhengig av hvilken lavkarbo-filosofi vi sverger til. Skaldeman skriver jo om veldig mye mer i boken sin enn "Skaldeman ekstrem".
Er enig med Jan i at boken ble litt lang. 100 sider og noen oppskrifter og spørsmål/svar til slutt, så haddde det kanskje vært håp om å få gamlefar til å lese den også :D
Ellers lurer jeg på om "blåser i" er en bra oversettelse av "strunta" eller hva nå enn alle forekomstene av "blåser i" er oversatt fra. Kanskje dere østlendinger oppfatter dette annerledes eller kanskje det bare er meg..
Lavkarboforumet er i en flytteprosess, denne versjonen av Lavkarbo.no er fortsatt under utvikling.
Hvis du vil svare i tråden, så kan du gjøre det her.
