ssskaldeman sa for siden:
Hej!
Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrivit på ett svenskt forum. Det kanske passar här också? Det är ganska långt, men det är ganska roligt på slutet.
Viktminskare har för vana att slarva, att göra avsteg, att “unna sig” och att “synda”. Det är ett av skälen till att så många viktminskare misslyckas. Men det i särklass vanligaste skälet är att man valt en metod som är dömd att misslyckas i längden, t ex svält. Det felet har inte du gjort, du har valt den bästa metoden av alla - hormonellt styrd viktminskning! Nu gäller det bara att undvika det där med syndandet...
Vill man försäkra sig om sin viktnedgång så håller man sig strikt till programmet, utan avsteg. Det är den säkraste vägen. Då klarar man ofta drygt halva viktminskningen innan man hamnar på första platån.
Nu är vi människor och därför gör vi avsteg. Det gör livet trevligare och försämrar viktminskningen. Frekventa avsteg ger ett väldigt trevligt liv, ett väldigt dåligt samvete och en usel viktminskning. Detta gäller oavsett metod, men alldeles särskilt när man tillämpar det jag förordar, nämligen hormonellt styrd viktminskning.
Häller man vatten på fettbrasan så falnar elden. Tillfälligt. Vattnar man alltför ofta så slocknar brasan. Sen kan det ta en vecka, eller ett kvartal, att tända brasan igen.
Före sommaren var jag med en stund i TV4:s morronsoffa. Killen som skulle hålla i det hela ville känna sig för och testade några frågor. Hur strikt måste man vara? frågade han. Kan man äta grönsaker?
- Visst kan man det, svarade jag. Man väljer själv vad man ska äta. Det framgår av min bok.
Kan man äta frukt? Jag nickade. Och bröd?
- Om man vill. sa jag.
Men ris, pasta och potatis kan man väl ändå inte äta?
- Man kan äta vad man vill, sa jag. Man väljer själv.
Han tittade misstroget på mig: Och ändå går man ner i vikt...?
Jag flinade åt honom:
- Nä, det är klart att man inte går ner i vikt!
(Tyvärr kom det inte med i sändningen.)
