ssskaldeman sa for siden:
En intressant fråga som sällan kommer upp är skillnaden mellan hormonell och energistyrd viktreglering. Så här skrev jag nyligen på ett svenskt forum:
Jag gjorde ett försök med knäckebröd för några veckor sedan. En 40 grams kaka morgon och kväll fick mig att gå upp ett par hekto om dagen, utan ökat kaloriintag. Jag avbröt försöket när jag gått upp närmare fyra kilo. Gamle Banting gick upp ett ett halvkilo i veckan på 20 gram socker om dagen, så jag är ett svårare fall.
Jag äter drygt 2000 kalorier om dagen. Ibland 1500, ibland 3000, men drygt 2000 i snitt. På det intaget håller jag vikten om jag äter 65 energiprocent fett. Ökar jag kolhydratintaget och minskar fettet går jag upp i vikt. Ökar jag fettandelen och minskar kolhydraterna går jag ner. Utan förändringar i kaloriintaget. Det avgörande är hur mycket insulin jag utsöndrar.
För mig personligen är alltså insulinet betydligt viktigare än kalorierna. Med ett högt kolhydratintag, mer än 100 gram om dagen, så skulle jag behöva krympa kalorierna till under 1500 för att hålla vikten. Så lite mat skulle jag ha svårt att stå ut med. Men när jag äter rikligt med fett kan jag alltid äta mig mätt.
Det finns säkert en övre gräns för hur mycket jag kan äta, även när jag äter fettrik och kolhydratsnål mat, men var den gränsen går vet jag inte. En tjej som jag känner provade att äta 6000 kalorier om dagen och hon gick upp några kilo på en månad. I hennes fall var det för mycket. Ger man kroppen allt fett den behöver genom dieten så har den ingen anledning att röra kroppsfettet.
Att det finns skillnader i våra erfarenheter beror på att vi tillämpar olika metoder. Om man tillämpar energistyrd viktminskning, dvs minskar kaloriintaget under det som kroppen behöver, så går man för det mesta ner i vikt, även vid kolhydratrik kost.
När man tillämpar en hormonellt styrd viktminskning, så är födans bränslevärde mindre intressant. Vi använder nämligen maten till mycket annat än bränsle.
Sten Sture
