ssskaldeman sa for siden:
Hej på er!
Jag kämpar på med min kvinnobok. Om ca två veckor ska jag vara klar. Alldeles nyss skrev jag en text om sumobrottare. Eftersom jag inte hinner delta för närvarande klistrar jag in den. Kanske kan den roa någon.
Sten Sture
PS
Tallriksmodellen är ett namn för de svenska officiella kostråden...
Vad kan vi lära av sumobrottarna?
Själen sitter i magen
- gammalt japanskt ordspråk
När man studerar viktreglering så är det faktiskt lika intressant att titta på viktökare som på viktminskare. Man kan ju vända på viktökarnas recept när man vill uppnå motsatt resultat!
Vill du nå framgång som viktminskare så använder du förslagsvis en fettrik lågkolhydratkost. Då ger du kroppen fettförbränningssignaler. Vill du av någon anledning gå upp dramatiskt i vikt så gör du tvärtom. Men då har du en svårare resa.
Det är faktiskt väldigt svårt att gå upp extremt i vikt. En gammal jojo-bantare kan klara det, men för vanliga människor är det nästan omöjligt. De flesta kan gå upp tio, femton kilo utan större problem, men vill de lägga på sig femtio kilo till säger kroppen stopp. Då kopplar den på turbobrännaren, på samma sätt som den ställer förbränningen på sparlåga när maten tryter.
I ett fåtal kulturer anses det vara önskvärt att vara fet. Det är där vi hittar de riktigt skickliga viktökarna. Deras recept har samma hormonella grund och innehåller vanligen en hög andel kolhydrater och en låg andel fett. Vill man vara elak så kan man säga att det är helt i linje med den svenska tallriksmodellen. Fast viktökarna äter nog större portioner än vad Livsmedelsverket tänkt sig.
De allra skickligaste viktökarna hittar vi i den uråldriga sumokulturen. Där har man övat sig i viktökning i hundratals år. Du måste väga rejält för att kunna putta en 200-kilos opponent ut ur ringen. Därför gäller det för brottare i början på sin karriär att gå upp snabbt i vikt. När de väl närmar sig toppen kan de ägna mer tid åt att bygga muskler.
Snabbkurs i fettlagring
I södra Nigeria bor Annang, en folkgrupp där aristokratin spärrar in sina döttrar i speciella gödningsrum. Där tvingas de att sitta stilla och matas med hirsgröt och mjölk innan de bjuds ut till äktenskap - ju mera fett, desto högre brudpris. Kolhydrater var basen, aldrig kött och fett. Sådant reserverades för unga krigare, som inte fick bli överviktiga. (Tack, signaturen Piltson, för dessa faktauppgifter!)
På söderhavsöarna satsar man på taro och brödfrukt, det går bra det med. De japanska sumobrottarnas recept är “chanko”. Det är en ganska mager kött- eller fiskgryta, som kompletteras med stora mängder ris. Maten sköljs ner med rejäla mängder öl. Ris och öl ger nödvändiga fettlagringssignaler, och sen sover man lunch.
Den fettsnåla och kolhydratrika maten mättar dåligt och sumobrottarna blir snabbt hungriga igen. Det hjälper dem att äta mycket nog. Brottarna tränar hårt, men ingen träning kan ta hand om så mycket kolhydrater. Därför är dessa superba idrottsmän också världsmästare i snabb viktuppgång.
Jag har räknat en hel del på sumodieter. Mathållningen skiljer sig en smula, beroende på om man vill gå upp i vikt, eller om man vill öka sin styrka. Aspiranterna i den lägre klassen äter drygt 5000 kcal om dagen, med 12-13 energiprocent från protein, ungefär lika mycket från fett, och 75 energiprocent från kolhydrater. Det är optimalt för viktökning.
De högst rankade har inte samma behov av att gå upp i vikt. De äter något fler kalorier och betydligt mer protein. Fettintaget är nära nog fördubblat, men fortfarande ganska lågt. De vill ju inte gå ner i vikt! Den mästargrupp som jag tittade på åt i genomsnitt 5500 kcal, fördelat på 29 energiprocent protein, 16 energiprocent fett och 55 energiprocent kolhydrater.
Principen är enkel. När man har behov av att gå upp snabbt i vikt är dieten extra kolhydratstinn. Så småningom når man elitstadiet och där har man ett ökat behov av muskler. Då behövs klart mer protein. Det finns förmodligen en gräns för hur hög andel fett man kan ha utan att förlora för mycket rörlighet. Den som sett sumobrottare i aktion vet att de är förvånansvärt snabba för sitt format.
5000 kilokalorier låter inte särskilt mycket, men 75 energiprocent kolhydrater gör susen. Det är faktiskt 10-15 procent mer än vad Livsmedelverket rekommenderar i sin kolhydratladdade variant.
En matchvikt på 286 kg
Den störste sumobrottaren av alla, åtminstone till formatet, var Konishiki. I sin krafts dagar åt han tio skålar chanko, åtta jätteskålar med ris, 130 bitar sushi och rikligt med grillad biff. Därefter dessert. På den dieten gick han upp från en stabil startvikt på 170 kilo till en “trimmad” tävlingsvikt på 286.
Nu är Konishiki pensionerad och har minskat i vikt till ett kvarts ton. (Hans hustru väger 200 kg mindre!) Viktminskningen har han åstadkommit med hjälp av chanko i lågkaloriutförande. Det går alltså att banta på högkolhydratkost, om man äter kalorisnålt nog, men Konishikis resultat imponerar inte på mig. På en bättre kost skulle han snabbt klippa hundra kilo!
Jag har studerat några av de klassiska chankorecepten. De innehåller inga magiska ingredienser utan påminner om en mager kött- och grönsaksgryta från till exempel Viktväktarna. Poängen är att äta tillräckligt många portioner, och tillräckligt mycket ris!
En sumobrottare äter dubbelt så mycket som en vanlig japan. För att klara det matintaget skummar han alltid av fettet flera gånger från sin chanko-gryta. Det är förutsättningen för att kunna äta tillräckligt mycket. Lät man fettet vara kvar skulle det vara svårt att få ner tillräckligt mycket ris och därmed skulle fettlagringen hämmas.
Man kan träna sig till bukfetma!
Det är viktigt att kombinera mat och träning på rätt sätt när man vill förändra sin kroppsvikt och omfördela sina kilon. Sumobrottarna tränar hårt och länge på fastande mage. De utgör ett bra exempel på att träning inte hjälper när kosten är fel. De arbetar upp en rejäl aptit, stressar kroppen och höjer kortisolnivåerna. Därmed lägger de grunden till en rejäl bukfetma. En framgångsrik brottare ska ha en låg tyngdpunkt! Sen äter man för mycket vid en måltid och sover länge på maten. Det är ett bra recept för viktökning det med.
Den fettsnåla sumodieten ger oss alla komponenter som en framgångsrik viktökare behöver. Tyvärr har dieten negativa hälsokonsekvenser. De flesta brottarna får också diabetes och dör i förtid. Tallriksmodellen kan ha sådana effekter!
Vi som vill gå ner i vikt lär av detta och gör tvärtom.
./.
